Blogger Backgrounds
zikrullah n doa

Sunday 29 January 2012

tambah tolak darab bahagi = infinity

Readers,
What the most appropriate reaction for today's entry?
Fury and jadi fierce macam tiger?
Crying macam baby mahukan milk?
Complain? Argh, sudah jadi 1 kebiasaan.

Let's make it short.
One bright shiny morning, which is today I woke up as usual. Agak "bersemangat" !
Out of the blue, Faiz called me. Haiya, dalam mind ---> Apalah yang mamat ni nak . . . .
*hew, sorry Faiz

He asked me :-

" Teha, kau tahu tak yang kau kena datang Dewan Besar Gemas hari ni?

Your name is really close under mine. "

Gulp ! Unbelievable because hari tu ada sorang cikgu tu bagitahu I don't have to come due to certain reasons. Hampeh je kan?
I denied but Faiz convinced me ! He gave me an order. Asking me to get ready and he waited for me in front of the hall ! Teha dengan condition yang entah macam hape. Rushing ! Tak ada masa dah nak fikir which outfit is suitable for me to put on.

Luckily when I arrived dekat sana majlis tak mula lagi. Pihak pengurusan aturkan position kami tak tahulah macam mana. Unorganized as what as suppose to be. Ke hulu ke hilir cari tempat duduk yang memang dah ditetapkan. 2 boys from MRSM yang duduk dekat tepi tu pun naik hairan. Apa boleh buat, just tayang muka sardin cap botan lah !!

About 2 hours duduk sampai naik kematu dekat dalam hall, gift pun orang tu dah bagi. Then apa lagi, angkat kaki lah cepat-cepat. Ajak Faiz pergi makan, ada ke patut dia taknak? Segan katanya. Apa punya orang lah. Tak tahu ke my stomach dah berdendang lagu Maher Zain time tu dek kerana berkejar ke sana. Satu hape pun tak sempat jamah.

Tutup cerita pasal tu. There is more severe punya case. Tak cukup merentas desa waktu sekolah, terpaksa ulang tayang berlari balik rumah. Orang pandang buat muka pelik, I'm just giggling. Kalau ada yang tanya, I'll simply said, JOGGING. Left by my sister at the roadside. Why? Let it just be a secret. While I am on my way, someone offered to give me a ride. Thanks but no thanks. I rather walked until I finally reached home.

It's okay because before this tak pernah berpeluang sightseeing sebegitu.

Habis dah . Good night peepers ! ^_^

0 comments:

Post a Comment

>b:include data='post' name='comment-form'/>